Hjärtat är ungefär som en knytnäve, ca 10-14 cm och väger runt 350 g.
Hjärtfysiologi
Hjärtats anatomi
Hjärtmuskelcellen
Hjärtats elektrofysiologi
Hjärtcykeln
Från övre extremiteterna huvudet och nedåt till hjärtat så kommer det syrefattiga blodet in via den övre hålvenen och från resten av kroppen via den nedre hålvenen. Höger förmakskickar blodet till högerkammare som skickar blodet via lungvener till lungan för syresättning. Blodet kommer sedan tillbaka till vänster förmakochkammare för att sedan via aorta skickas det sedan ut till systematiska kretsloppet och syresätterhela kroppen och alla celler och organ. Runt hjärtat finns fibrös vävnad; en bindvävssäck om håller fast hjärtat i rätt position. Innanför finns hjärtsäcken. Hjärtsäcken är stram och oelastisk och består av två skikt, det yttre perikardiet och det inre skiktet, epikardiet.Epikardiet kan ha mycket fettinlagring, det ses främst hos äldre. Mellan dem finns en vätska som gör att hjärtat kan röra sig utan friktion. Innanför epikardiet kommer myokardiet, det är själva muskelcellerna som får hjärtat att slå. Innanför myokardiet kommer sedan endokardiet som är endotelceller som vätter mot blodet.
Perikardit är en inflammation i hjärtsäcken som gör att det blir resistans och en ökad ansamling av vätska som trycker mot hjärtat pressar det samman och ökar motståndet som hjärtat måste jobba mot. Det kan bli allvarliga konsekvenser av det, hjärtat kan helt hindras att slå.
Om ett hjärta skulle vecklas ut så är det format som ett spiralband. Hjärtats muskelfibrer ligger organiserade så att hela muskulaturen blir spiralvriden. När rörelsen börjar i apex (längst ner) så vrider den sig när hjärtat kramas ihop, ungefär som när en vrider ur en trasa. På detta sätt kramas allt blod ut ur hjärtat vid varje slag.
Klaffarna förhindrar att blod rinner tillbaka in i hjärtat när det väl pumpats från förmak till kammare eller från kammare ut i lungvener eller aorta. Segelklaffarna kallas så för att de ser ut just som segel och de finns mellan förmak och kammare. Platta starka bindvävsflikar utgör själva seglen. Klaffen mellan höger förmak och kammare kallas trikuspidalisklaffen, eftersom den har tre klaffsegel. Klaffen mellan vänster förmak och kammare benämns mitralisklaffen (ibland även bicuspid valve), eftersom dess två segel påminner om en biskopsmössa (mitra).
Mitralisklaffen kallas så eftersom dess två segel påminner om en biskopsmössa, en mitra.
Fickklaffar finns mellan vänster kammare och aorta = aortaklaffar, samt mellan höger kammare och lungartären = pulmonalisklaffar. Det finns tre på vartdera stället. En fickklaff är en tunn bindvävsplatta, halvcirkelformigt fästad mot pulsåderväggen med en fri kant uppåt. Sedda från sidan liknar klaffarna halvmånar, och de kallas därför också semilunarklaffar (av latin semi = halv och luna = måne).
Ventrikulär fyllnadsfas = diastole, hjärtat är avslappnat och blod flödar in i höger förmak, segelklaffarna är öppna
Blodet flyter då ner i kamrarna, trycket från blodet gör att segelklaffarna stängs. För att seglen inte ska hamna åt fel håll av trycket och krängas upp mot förmaket, ungefär som ett paraply som vrängs in och ut när det blåser, så hålls de fast av speciella celler. (Det är tunna sentrådar som kallas chorda tendineae.)
Segelklaffarna är nu stängda och en kontaktion av kammrarna börjar.
Isovolumetrisk kontraktionsfas = systole sker och blodet trycker på AV-klaffarna, fickklaffarna. När trycket är tillräckligt högt så öppnas klaffarna och blodet flödar ut. (Sen fas av systole.)
Trycket på andra sidan av AV-klaffarna kommer nu göra så att AV-klaffarna stängs igen. När klaffarna stängts relaxerar hjärtat = diastole.
Blod flödar in i förmaken och trycket ökar och SA klaffarna öppnas och cykeln börjar om igen.
Hjärtljud; "Lub Dub"
Genom att lyssna på hjärtljuden med stetoskop kan en höra hur det ska låta normalt och när det finns avvikande ljud. Normalt låter det "lub, dub" och sedan en liten paus och sedan "lub, dub" igen o.s.v. Avvikande ljud låter olika beroende på vilken klaff som är drabbad. Klaffarna olika placering gör också att det går att lyssna specifikt vid en viss klaff. Vid läckage över en klaff så blir det ett bakflöde och blodet rinner tillbaka till kammare eller förmaken, beroende på vilken klaff som är drabbad. Då uppstår ett "swosh" ljud av blodets cirkulation. Om det finns stenos, att en klaff är förkalkad så kan det upptå som ett klickande ljud när klaffen slår.
Lub = segelklaffarna öppnas, mitralis öppnas något innan trikuspidalis Dub = aortaklaffarna öpppnas
I stora kretsloppet,systemkretsloppet (kroppskretsloppet) pumpar vänster kammare ut syrerikt blod i aorta, och det fördelar sig ut i kroppens artärer.
Lilla kretsloppet,lungkretsloppet pumpar höger kammare ut blodet i lungpulsådern, som delar sig i en gren till vardera lungan. Grenarna delar sig i alltfler och allt mindre artärer och övergår i lungkapillärerna, vilka omsluter alveolerna, lungblåsorna. Här sker gasutbytet, varvid blodet tar upp syrgas. Koldioxid lämnar blodet och vädras ut genom andningsluften. Kapillärerna går sedan samman till allt större lungvener, som slutligen förenar sig och mynnar i vänster förmak. I lungkretsloppet är det så att det syrefattiga blodet pumpas ut med artärer och kommer sedan tillbaka syresatt via vener till vänster förmak och kammare. Där är det alltså tvärt om, så det är alltså en generalisering att säga att syrerikt blod färdas i artärer och syrefattigt blod i vener.
Hjärtats blodförsörjning - Koronarkärlen
Hjärtat står för 0,5 % av kroppsvikt, men behöver 5 % av blodförsörjningen. Hjärtat har alltså ett stort behov av syre och näring. Koronarkärlen (KK) står för den försörjningen.
Vänstra koronarartärern
främre interventrikulära artären
circumflexa artären, går tvärs över hjärtat
Högra koronarartären
marginalartären
bakre interventrikulära artären
Genomblödningen sker under diastole. Det går inte att få in något blod i kärlen då hjärtat är kontraherat, kärlen är åtklämda.
Från hjärtmuskulaturen flyter blodet genom vener vilka till en början löper parallellt med kransartärerna. De flesta vener samlas så småningom till en stor hjärtven, sinus coronarius, som mynnar i nedre delen av höger förmak.
Kransartärsanatominvarierar mycket från person till person och hos några få procent av befolkning finns bara ett kranskärl, men det fungerar för det mesta helt ok ändå.
Hjärtmuskelcellen
Hjärtmuskelceller har så kallade intercalated discs som förbinder hjärtceller till långa band. Även desmosomer håller ihop cellerna så att de inte delar sig när hjärtat kontraherar. Kardiomyociter har också mycket mitokondrier, som de behöver eftersom de ständigt arbetar och behöver mycket energi. Mitokondrier i hjärtat utgör ca 25-30 % av cellen, (en vanlig muskelcell har bara runt 2 % men fler sarkomerer). Myofibrillerna är de enheter som gör att hjärtat kontraherar, på samma sätt som muskelfibrer andra muskelceller. (Se muskelfysiologi)
Kontraktionsenheten
Gap junctions
Gap junctions möjliggör att hela hjärtat slår samtidigt, att alla muskelfibrer kontraherar som en enhet. Via gap junctions vidarebefordras den elektriska signalen mellan cellerna.
Det isolerade hjärtat
Hjärtceller kan slå av sig själva.CNS behövs för att reglera rytmen, men inte för att få muskelfibrer att kontrahera och hjärtat att faktiskt slå. Hjärtat slår av sig själv om det befinner sig i en varm lösning med rätt joner och näring, helt utan CNS.
Bilden nedan visar ett råtthjärta som slår av sig själv.
Detta är ett hjärta som drabbats av kardiomyopati och tagits ut för att ersättas av ett donerat hjärta. Det slog i 25 minuter innan det slutade.
Hjärfysiologi
Hjärtat är ungefär som en knytnäve, ca 10-14 cm och väger runt 350 g.
Från övre extremiteterna huvudet och nedåt till hjärtat så kommer det syrefattiga blodet in via den övre hålvenen och från resten av kroppen via den nedre hålvenen. Höger förmak skickar blodet till höger kammare som skickar blodet via lungvener till lungan för syresättning. Blodet kommer sedan tillbaka till vänster förmak och kammare för att sedan via aorta skickas det sedan ut till systematiska kretsloppet och syresätter hela kroppen och alla celler och organ. Runt hjärtat finns fibrös vävnad; en bindvävssäck om håller fast hjärtat i rätt position. Innanför finns hjärtsäcken. Hjärtsäcken är stram och oelastisk och består av två skikt, det yttre perikardiet och det inre skiktet, epikardiet. Epikardiet kan ha mycket fettinlagring, det ses främst hos äldre. Mellan dem finns en vätska som gör att hjärtat kan röra sig utan friktion. Innanför epikardiet kommer myokardiet, det är själva muskelcellerna som får hjärtat att slå. Innanför myokardiet kommer sedan endokardiet som är endotelceller som vätter mot blodet.
Perikardit är en inflammation i hjärtsäcken som gör att det blir resistans och en ökad ansamling av vätska som trycker mot hjärtat pressar det samman och ökar motståndet som hjärtat måste jobba mot. Det kan bli allvarliga konsekvenser av det, hjärtat kan helt hindras att slå.
Om ett hjärta skulle vecklas ut så är det format som ett spiralband. Hjärtats muskelfibrer ligger organiserade så att hela muskulaturen blir spiralvriden. När rörelsen börjar i apex (längst ner) så vrider den sig när hjärtat kramas ihop, ungefär som när en vrider ur en trasa. På detta sätt kramas allt blod ut ur hjärtat vid varje slag.
Klaffarna förhindrar att blod rinner tillbaka in i hjärtat när det väl pumpats från förmak till kammare eller från kammare ut i lungvener eller aorta. Segelklaffarna kallas så för att de ser ut just som segel och de finns mellan förmak och kammare. Platta starka bindvävsflikar utgör själva seglen.
Klaffen mellan höger förmak och kammare kallas trikuspidalisklaffen, eftersom den har tre klaffsegel. Klaffen mellan vänster förmak och kammare benämns mitralisklaffen (ibland även bicuspid valve), eftersom dess två segel påminner om en biskopsmössa (mitra).
Mitralisklaffen kallas så eftersom dess två segel påminner om en biskopsmössa, en mitra.
Fickklaffar finns mellan vänster kammare och aorta = aortaklaffar, samt mellan höger kammare och lungartären = pulmonalisklaffar. Det finns tre på vartdera stället. En fickklaff är en tunn bindvävsplatta, halvcirkelformigt fästad mot pulsåderväggen med en fri kant uppåt. Sedda från sidan liknar klaffarna halvmånar, och de kallas därför också semilunarklaffar (av latin semi = halv och luna = måne).
Hjärtljud; "Lub Dub"
Genom att lyssna på hjärtljuden med stetoskop kan en höra hur det ska låta normalt och när det finns avvikande ljud. Normalt låter det "lub, dub" och sedan en liten paus och sedan "lub, dub" igen o.s.v. Avvikande ljud låter olika beroende på vilken klaff som är drabbad. Klaffarna olika placering gör också att det går att lyssna specifikt vid en viss klaff. Vid läckage över en klaff så blir det ett bakflöde och blodet rinner tillbaka till kammare eller förmaken, beroende på vilken klaff som är drabbad. Då uppstår ett "swosh" ljud av blodets cirkulation. Om det finns stenos, att en klaff är förkalkad så kan det upptå som ett klickande ljud när klaffen slår.Lub = segelklaffarna öppnas, mitralis öppnas något innan trikuspidalis
Dub = aortaklaffarna öpppnas
Exempel (bäst med hörlurar):
Normalt: https://youtu.be/X0p9GqvaKDw
Mitral stenos: https://youtu.be/OQ9xrxDg3uc
Läckage mellan aorta och vänster kammare: https://youtu.be/HtDzHWNYKQM
Här finns en hel sida med olika hjärtljud att lyssna på och förklarande texter.
http://www.stethographics.com/ihs/swed13/heart/chs.htm
Blodkretsloppets parallellkopplade kretsar
I stora kretsloppet, systemkretsloppet (kroppskretsloppet) pumpar vänster kammare ut syrerikt blod i aorta, och det fördelar sig ut i kroppens artärer.
Lilla kretsloppet, lungkretsloppet pumpar höger kammare ut blodet i lungpulsådern, som delar sig i en gren till vardera lungan. Grenarna delar sig i alltfler och allt mindre artärer och övergår i lungkapillärerna, vilka omsluter alveolerna, lungblåsorna. Här sker gasutbytet, varvid blodet tar upp syrgas. Koldioxid lämnar blodet och vädras ut genom andningsluften. Kapillärerna går sedan samman till allt större lungvener, som slutligen förenar sig och mynnar i vänster förmak. I lungkretsloppet är det så att det syrefattiga blodet pumpas ut med artärer och kommer sedan tillbaka syresatt via vener till vänster förmak och kammare. Där är det alltså tvärt om, så det är alltså en generalisering att säga att syrerikt blod färdas i artärer och syrefattigt blod i vener.
Hjärtats blodförsörjning - Koronarkärlen
Hjärtat står för 0,5 % av kroppsvikt, men behöver 5 % av blodförsörjningen. Hjärtat har alltså ett stort behov av syre och näring. Koronarkärlen (KK) står för den försörjningen.
Vänstra koronarartärern
Högra koronarartären
Genomblödningen sker under diastole. Det går inte att få in något blod i kärlen då hjärtat är kontraherat, kärlen är åtklämda.
Från hjärtmuskulaturen flyter blodet genom vener vilka till en början löper parallellt med kransartärerna. De flesta vener samlas så småningom till en stor hjärtven, sinus coronarius, som mynnar i nedre delen av höger förmak.
Kransartärsanatomin varierar mycket från person till person och hos några få procent av befolkning finns bara ett kranskärl, men det fungerar för det mesta helt ok ändå.
Hjärtmuskelcellen
Hjärtmuskelceller har så kallade intercalated discs som förbinder hjärtceller till långa band. Även desmosomer håller ihop cellerna så att de inte delar sig när hjärtat kontraherar. Kardiomyociter har också mycket mitokondrier, som de behöver eftersom de ständigt arbetar och behöver mycket energi. Mitokondrier i hjärtat utgör ca 25-30 % av cellen, (en vanlig muskelcell har bara runt 2 % men fler sarkomerer). Myofibrillerna är de enheter som gör att hjärtat kontraherar, på samma sätt som muskelfibrer andra muskelceller. (Se muskelfysiologi)
Kontraktionsenheten
Gap junctions
Gap junctions möjliggör att hela hjärtat slår samtidigt, att alla muskelfibrer kontraherar som en enhet. Via gap junctions vidarebefordras den elektriska signalen mellan cellerna.
Det isolerade hjärtat
Hjärtceller kan slå av sig själva. CNS behövs för att reglera rytmen, men inte för att få muskelfibrer att kontrahera och hjärtat att faktiskt slå. Hjärtat slår av sig själv om det befinner sig i en varm lösning med rätt joner och näring, helt utan CNS.Bilden nedan visar ett råtthjärta som slår av sig själv.
Detta är ett hjärta som drabbats av kardiomyopati och tagits ut för att ersättas av ett donerat hjärta. Det slog i 25 minuter innan det slutade.